NÄRMINNESFÖRLUST

Efter skolan så mötte vi upp Emmp&co, jag kände att jag ville hem och chilla bara. Sätter mig på bussen och ska precis sätta på musik och finna harmoni, jamen då ringer mamma och frågar vart jag är, och jag frågar självklart varför hon frågar vartfan jag är? Då påminner hon mig om att jag har tid hos optikern klockan 4. JAHA! Och hur fan hade jag kunnat glömma bort det då? Jo det var bara att springa fram till busschauffören som en jävla dåre och skrika öppna dörrarna, jag hoppar av och springer till busshållsplatsen igen, jag har 10 min på mig att ta mig till Gränby Centrum. Bussen var iaf på min sida och kom ungefär precis. Hos optikern fick jag fler nya linser och ska fixa nya glasögon nästa vecka, och då måste jag gå med mina fula för små glasögon en hel dag i skolan........
Och jag tror fan jag har fått närminnesförlust helt seriöst, inte nog med att jag glömde bort optikertiden utan när mamma och jag är påväg hem i bilen, svinhungring (bara käkat en cheeseburgare på hela dagen) så kommer jag på att jag har moppen i centrum. Så jag hoppar av vid centrum ungefär och så går jag till biblioteket där min moppe brukar stå, jaha så kommer jag dit då är den inte där! Fick hjärtattack och höll på att börja gråta, jomen då kommer jag på att den står vid Stubbåkersvägen ungefär 30 min därifrån. Så det var bara att börja traska.
Så när jag kom hem undrade mamma varför jag kom hem så sent, och så berättade jag. Sen så sa jag till mamma att jag tror att jag lider av närminnesförlust, då bara blängde hon på mig och sa: "Jo, det blir ju så när man super bort hjärncellerna när man är 14 år"
?!?!??!?!?!?!?!?!!?!?!?!?
Ursäkta?!?!?!?!?!?!?
Fast hon kan ju faktiskt ha en poäng där..
Är vi inte vackra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0