Hej. Här sitter jag en söndagskväll och försöker åstadkomma något intressant att kompensera mitt ruttna liv med. För det första så måste jag medge att jag kan inte skriva längre. Alltså jag får inte fram någonting som jag tycker matchar med mina tankar. Jag har så sjukt mycket tankar och åsikter som jag vill förmedla men jag kan inte uttrycka mig så det blir intressant och att det jag skriver speglar mina åsikter. Skolarbetet blir såklart drabbat, jag samlar på mig röda(sena) uppgifter som jag inte kan förmå mig själv att ta tag i för jag får inte fram ett skit. Jag har allting uppmålat i min hjärna, men sen när jag ska försöka få fram det så känns det som att allting rinner ur mig och jag sitter där med ett tomt word-dokument och stirrar in i skärmen.
Jag hatar att ens försöka skriva något för när jag sedan läser vad jag själv har skrivit så låter det bara löjligt och inte ett dugg likt vad jag egentligen menar. Jag känner mig bara totalt oförstådd. Jämt och ständigt. Och jag vet att ingen här någonsin kommer att förstå hur jag känner. Jag ber inte om det heller, tycker mest att det är obehagligt när folk får en insyn i vad som försiggår i mitt huvud. Det enda jag kan känna intresserar mig det minsta lilla är typ.. självbiografier av intressanta personer med rätt åsikter, musik av folk med rätt åsikter, politik(självklart rätt åsikter), filmer som förmedlar rätt åsikter och alkohol. Möjligtvis ett främmande land och lite vänner som pallar med mig.

Jag vill veta allt för att sedan kunna förstå. Jag tror jag aldrig kommer hitta ett jobb som jag känner att jag platsar för. Ge mig en diagnos och en ginflaska och ta mig inte så seriöst, tack.

(Fick nyss världens jävla stick i foten som håller på att döda mig)

Och ja, videon där uppe fick bägaren att rinna över för en sekund.