KLAGOMÅL PT. 2


Jag är nära tårar. Vill ha en smärttröskel lika hög som Bob Marley var på sin dödsbädd. Är så jävla ynklig, ser mig själv ur fågelperspektiv ligga i fosterställning på ett kallt golv och gny som en nyfödd kattunge. Dock så skulle jag aldrig göra så utan sätter mig heller naken ute på gatan och sjunger bä bä vita lamm. Nöjer mig med en mamma som tycker synd om en nångång ibland när man pepprar henne med feberglansiga valpögon. Mest av allt är jag pissed off på att jag inte får träna. PH**KMEBKWRDS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0