Från och med imorgon så lämnas jag ensam med Aron, Zigge och lilla huset (Jenny också men hon kommer aldrig vara hemma) och fa-an vad vi ska chilla. Jag och mina pojkar. Zigge är ju hur gullig som helst, piper som en liten näbbmus när han inte fått mat efter 20:30, på pricken. Som en liten alarmklocka, sen efter en halvtimme så glömmer han bort att han har fått mat och börjar pipa igen, hela huset har fått dårpippi ett x-antal gånger på stackars lille matvraket. Men nu när vi har FF så ska han få mat varannan gång han piper.. Och så har vi Aron aka. Storpucko döpt av Thomas. Min lille nallebjörn (Ja Aron förstås, inte Thompa..), som alltid kommer och kryper upp när man är på sämsta tänkbara humör och ska tvätta sig. Han luktar fan själv ur munnen och det gör inte situationen bättre, ibland vill jag bara flå honom levande. Men ser så ser jag in i hans vintyriga små skeva ögon och då smälter jag, som vanligt. Mina älskade pojkar♥