Jag minns denna tiden. Vi var 11 år. Hade precis börjat sminka oss, vi tyckte vi var så coola i våra uppklippta frisyrer och adidassneakers. Vi började hata det vi inte visste något om och iomed det så började vi också älska mera, antingen hat eller kärlek. Vi hatade det mesta, skapade våra egna små upptåg och pissade på allt.

Vi visste ingenting då, absolut ingenting om livet, och fan vad skönt det var.

Det var Snook, Byz, Gyllene Tider(som det alltid har varit), slingor i luggen, Lee-jeans, JL-tröjor, sneakers, fotboll, fula ögonskuggor, kajal, musik i mobilen, smita ut till Palmen/Macken på rasterna, smyga i buskarna bakom skolgården, byta om i bastun, hänga med killarna och allt var bekymmerslöst.

Vi spelade tuffa, men kissade i hemlighet på oss när lärarna sa till. Hade precis börjat få åka in till stan själva. Började dissa skolans discon och hänga på Lunarstorm.

Jag minns det som det vore igår.